Bra ursäkt eller dålig motivation?

Var ute med Zigge förut och skulle springa llite tänkte jag men han ville inte springa, han var mer på humör för att ut och gå. När jag försökte springa gick han bakom och undrade varför tusan vi skulle springa just då! Frågan är då ifall han gav mig en riktigt bra ursäkt för att slippa springa eller om min motivation bara försvann tack vare det? Eller kanske båda? Haha, efter någon kilometer ändrade han sig i alla fall och äntligen kunde vi springa lite tillsammans, han kan ju bara han vill!