Vilka kontraster

Är det inte lite sjukt endå, hur saker kan verkligen ändras helt på bara lite tid? Jag är en extremt känslig människa, alltså vi snackar typ att mina känslor sitter utanpå kroppen. Jag är antingen glad, och då är jag överlycklig! Verkligen glad, from the inside of my bones to the outside of my skin.

Eller så är jag ledsen, nere eller kritisk. Inte så att jag storgråter hela tiden, men jag har liksom inget filter. Går något fel, varesig jag tappar mina nycklar eller bryter ett ben så är det hela min värld. 

Så, låt mig berätta om mina två sensate dagar och hur jag hade först den ena och sedan den andra sortens dag. 

 

Jag sov rätt lite och dessutom dåligt. Jag gick till skolan och skrev ett kemiprov som gick fullständigt åt helvete och som jag skulle få komplettera. Sedan övningskörde jag, det gick sådär utan någon speciell anledning. Men i mitt huvud gick det åt helvete. Det var ett misslyckande och jag sög. Jag bröt ihop, jag grät och jag insåg hur töntig jag var. Ibland går saker bra och ibland dåligt, men just då var det här misslyckandet hela min värld. 

 

Sen gav jag mig fan på att inte ge upp, sa åt mig själv att rycka upp mig och att inget blir bättre om jag inte bättrar det. Så jag bad min lärare om att få skriva om mitt prov redan idag, en dag senare, jag bestämde mig för att försöka köra igen en annan gång och rycka upp mig. Lite stöttande ord ifrån pappa hjälpte mig också, men jag gav mig fan. 

 

Jag sov visserligen sådär, men jag vaknade med en pepp i kroppen. Jag tog en dusch, klädde på mig och cyklade till skolan. Skrev mitt prov och insåg att jag kunde nästan varenda fråga. Går på lunch, möter en eller annan motgång men skakar av mig den. Möter min lärare, får höra att jag gjorde jättera ifrån mig i jämförelse. "såhär skulle du ha gjort igår!". Umgås med mina kompisar i skolan, äter tacos, lämnar in en uppgift i filosofi, mejlar till ett au-pair företag och kollar hur jag ska lägga upp min höst, har fått ett sommarjobb! 

 

VILKEN KONTRAST.